Gruppen härstammar från arten Rosa rubiginosa, äppelros på svenska, som på sin tid var mycket uppskattad både för den goda härdigheten och för de friskt äppeldoftande bladen. De första hybriderna kom fram redan under 1600-talet, men flertalet av dessa finns inte kvar idag. Man kan säga att det finns två hybrid-typer inom gruppen. Dels de som engelsmannen Lord Penzance förädlade, som har små till medelstora blommor, samt behållit den så karakteristiska bladdoften och dels de som förädlats av tysken Wilhelm Kordes, som vanligen har stora och fyllda blommor, men tyvärr doftlösa blad. Buskarna har ett tätt och mycket kraftigt växsätt med upprätta till ibland kraftigt bågböjda grenar. Buskarna är oftast mycket taggiga och taggarnas form och storlek varierar kraftigt mellan de olika namnsorterna. Bladverket varierar i form, storlek, struktur och inte minst doft. Blommorna, som oftast framkommer i mindre klasar, varierar också mycket mellan de olika individerna. Allt från enkla till välfyllda och små till stora blommor förekommer och doften är vanligen svag, men ger oftast rikligt med nypon. Beskär för att hålla formen på busken och gallra eventuellt gallra ur gamla grova grenar från basen, långa årsskott kortas med fördel av med minst en tredjedel. Beskär under vinterhalvåret, helst inte senare än då björkens blad är stora som musöron. Mycket härdiga och anspråkslösa rosor. Gödsla endast vid behov.